Någon annan som har svårt att njuta av Facebook och kunna vara helt öppen, eftersom att man sagt ja till en massa vänförfrågningar från folk man inte känner väl? Visst kan det vara jättebra i karriären, ett marknadsföringsverktyg, eller för att hålla kontakten med vänner, men jag föll i "Acceptera nästan alla förutom totala främlingar"-fällan. Jag kan ju knappast beklaga mig över mina celluliter inför alla, men samtidigt är det sådana klagomål som är perfekta att dela med familjen. Men de som jag har som bekanta eller känner via studierna kanske inte borde läsa det...
Vad jag inte förstår är hur folk kan ha både vänner, jobbkamrater och chefer som vänner på facebook, eller en helt öppen profil. Vad lägger de upp? Bara saker som kan vara en fördel i yrket? Måste de alltid akta sig när de skriver eller är de människor som aldrig får för sig att skriva pinsamma saker på Facebook?
Hej
ReplyDeleteJag tillhör den kategorin som har alla möjliga olika vänner på Facebook... barnen, deras kompisar, systrar, mamma, arbetskamrater, studiekamrater, barndomskamrater... allt i en enda salig röra.
Vad gör jag då? Sållar rätt bra i vad jag lägger ut... Kan inte lägga ut och klaga på gubben, eftersom barnen läser. Kan inte gnälla på jobbet osv Men i längden tror jag att det är bra. Det finns ingenting av det jag lagt ut på Facebook som jag inte kan stå för i alla lägen. Ett bra sätt att censurera mig själv med andra ord och inte lägga upp något som jag senare får ångra. =)
Testar nu Google+ och den möjligheten till att kategorisera de kontakter som läggs in. En bra idé som ger lite nya möjligheter.